När jag loggar in här och ser besökarantalet som fortfarande ligger högt, så är ingen lyckligare än jag. Det spelar ingen roll om ni är här i rent skvallersyfte eller bara saknar mina inlägg. Ni ger mig värme. 

 

Jag är nog en ganska dramatisk person. Inte dramatisk på det sättet att jag ställer mig och spelar upp en scen ur ett drama, eller försöker få allt att handla om mig själv. Eller ja, jag är nog ganska självisk ändå. Men när jag säger dramatisk så menar jag mer att jag sitter med tårar i ögonen till en vacker film just för att jag kan känna igen mig eller önskar att så vore fallet. Förutom att jag är dramatisk på det sättet att jag lätt gråter och är väldigt känslig så är jag också så att jag känner en viss känsla av mäktighet i kroppen ibland. Den känslan är ungefär såhär: "ingenting i världen spelar mig någon som helst roll, jag finns bara i det här ögonblicket, och det är precis hela min värld". Det kan vara den finaste känslan jag upplevt. Ett av de ögonblicken var bland annat när jag satt bredvid min allra bästa vän och vi skulle ta studenten om några timmar. Det fina med den här känslan är att den kommer tillbaka då och då. Jag ska försöka förklara det hela lite bättre, ni kanske känner igen er. 

 

En vacker låt med en stark text, det lugnet som infinner sig får mig att känna en sån otrolig lättnad. Det kanske handlar mycket om just ljud, jag vet inte. Men något som ligger mig varmt om hjärtat och som faktiskt är en liten dröm jag haft sedan jag var liten, är att jag så otroligt gärna skulle vilja lära mig spela piano. Jag vill kunna spela fram just den känsla jag pratar om. Jag vill spela mäktigt (vill ni förstå, så sätt igång "River flows in you" med Yiruma. Låten speglar allt från mina lyckligaste, bland annat studenten, till mina sorgligaste och tuffaste ögonblick). Det var nog för övrigt på studenten som den riktiga tanken på pianospelande faktiskt satte sig i mitt huvud. Jag har tänkt på det mycket den senaste tiden och  just nu ligger det högt upp på min bucket list. Jag måste lära mig spela innan jag dör. Jag måste bara hitta mitt jävlar anamma och inte ge upp. Vi får se när det dyker upp! 

 

 

Och då ska jag banne mig ta er alla med storm och känslan jag pratar om ska infinna sig i era hjärtan vare sig ni vill eller inte, lita på det!