När kroppen säger nej, måste hjärnan lyssna.
Publicerat den

Tack för att ni har svarat på mina frågor hittills! För att sammanfatta det lite kort så kan jag säga att ni är mellan 15-25 år gamla, men även några av er är så unga som under 15. De allra flesta av er tränar för att må bättre. 2 av er tränar för att gå upp i vikt och många för att gå ner i vikt. Det känns bra för mig att flera av er tränar, och läser den här bloggen för att må bättre. Det glädjer mig.

Nu sitter jag här, hungrig och trött. Jag har förberett morgondagens frukost (jag äter på jobbet då jag börjar kl 06.30) med ett ägg, keso blandat med banan och hackade valnötter. Kan knappt vänta. Tyvärr är min kropp fortfarande helt ur fokus och jag kommer inte göra annat än att ta hand om tvätten, äta thaimat och ligga i soffan ikväll. Min motivation är dock på topp igen, något opassande men jag är mig själv i huvudet igen iallafall! Jag tog en runda på 5 kilometer igår och sprang visserligen 7 minuter snabbare än sist men idag är jag lika utslagen igen. Min kropp säger till mig att vila, det är lika bra att lyda! När kroppen säger till ska man lyssna för att göra lidandet så kort som möjligt! Håller ni inte med? Jag ska sätta mig och sammanfatta alla mina kilometrar för månaden också. Jag har inte fått in många tävlande den här månaden men håll utkik efter en ny vinnare :)

Solning på vår minimala balkong, och underbara Loreen som spelade på Sergels torg ♥




Precis som alla andra
Publicerat den

Jag har ännu en sak att klargöra. Som ni ser till vänster i min beskrivning så är jag inte perfekt. Jag har humörsvängningar ibland, precis som alla andra, jag har mina bakslag och är inte alls alltid på topp. Men jag väljer att kanske inte dela med mig av allt tråkigt och omotiverande som händer i mitt liv. Bloggen finns här för er för att ni ska vilja utmana er själva, ha en positiv syn på träning och hälsa osv. Jag tror inte på att motivation kommer från att läsa om människor som har en dålig dag eller om jag skriver att jag är trött. Jag vill också bli motiverad, det blir jag inte av att skriva om hur trött jag är eller att jag misslyckas med mina mål. Jag motiveras av att motivera er. Sanna uttryckte det som att jag känns lite "omänsklig" för att jag är så duktig med att äta nyttigt osv. Jag vill självklart inte ge er bilden av mig som en robot som klarar precis vad som helst. Tvärtom! Däremot blir jag mer motiverad till att skriva när jag lyckas. Detta resulterar i att jag inte skriver lika mycket när jag inte lyckas. Jag skriver nu det här, så får ni se hur det kan gå för mig när jag känner att jag kommit ur mitt spår och tappat fokus:

Jag har inte tränat sedan fredagen förra veckan.
Jag har druckit cocacola varje dag sedan i fredags (kanske inte jordens undergång, men för mig som har som mål att undvika det).
Vi har inte lagat ordentlig middag på hela veckan.
Jag har varit trött och omotiverad, lyssnat på kroppen och mest legat på soffan.

Och med risk för att göra er besvikna, jag har också celluliter, kan drabbas av ångest och är expert på att lata mig. Jag kan helt och hållet tappa bort alla mina rutiner. Jag är inte bättre än någon annan, misslyckas jag så brukar jag bara säga till mig själv att det får vara nog, och så börjar jag om på nytt. Den enda som blir besviken är jag själv, och den enda som kan ändra på det är jag själv. Jag är precis som er med andra ord! :)


Ps. Jag måste ha in resultaten imorgon för distansen! Inget resultat, senast imorgon kväll - ingen länk :) Så passa på nu! Alla får vara med! Passa på att anmäla er för Juni månad också :)

Bilder från we ♥ it





När motivationen tryter
Publicerat den

Jag är trött, otaggad, lite nedstämd och har druckit cocacola både måndag och tisdag. Ändå ska jag ut ikväll. En lång runda i spåret, i skogen, bara jag och mina hörlurar, ingen annan. Jag är för lättpåverkad av saker och ting och när det sedan inte blir som jag vill blir jag ofta väldigt ledsen. Idag tänker jag inte bli det, jag ska bara ut och springa. Jag har lagt en del tankar och energi på något som bara tog tvärstopp så nu måste jag komma ikapp med det normala. Jag måste sluta tro att jag verkligen behöver förändring hela tiden. Så ikväll ska jag njuta av det jag har just nu. Jag får helt enkelt säga att - tråkigt att det inte blev som vi ville den här gången, bättre lycka nästa gång. Sluta inte hoppas!

Tanken på att jag inte har någon motivation och lust fick mig precis att få allt det tillbaka. Jag blev konstigt nog peppad av att inte vara ett dugg peppad. Är det inte konstigt hur hjärnan fungerar ibland? En dags vila var kanske det jag behövde. 1,5 mil vill jag tjäna ihop idag, även om det är kallt, blåsigt och rått ute. Ni som säger att det är skönast att springa när det är dåligt väder, upp till bevis!

Jag har varit oengagerad, motsatsen till vad jag vill vara mot er, förlåt mig! Jag sviker er inte igen! Upp och hoppa, nu kör vi!


Update: Inser nu varför jag inte hade motivation, magknip från helvetet. Jag vet inte om jag är påväg att bli sjuk eller något men oavsett så har jag en lång dag framför mig med möten precis hela dagen imorgon. Jag måste iallafall vila ut så jag håller mig frisk. Det betyder ju iallafall inte att jag inte kan fortsätta motivera er. Eller hur? :)