Holy...
Publicerat den

Just nu är mina tankar precis överallt och ingenstans samtidigt. Mitt huvud är liksom som ett moln. Det är svårt att förklara, men jag är nog helt enkelt inne i något slags förberedande rus för vad som komma skall. Jag har aldrig varit så rädd och orolig för något som ska hända, samtidigt som jag knappt kan vänta på det. Herregud, känner alla så här? Kanske beror det på att jag varit ensam hemma nu ett par dagar, men jag börjar känna mig lite ängslig och måste förbereda mig på att snart kommer det att ske. Ungen ska ut också...
 
Kanske har jag överdrivit lite i huvudet de senaste dagarna, ungefär som om hon är påväg ut så fort jag känt minsta lilla grej. Det måste bero på att Niclas är bortrest och jag är ensam. Jag har tidigare inte kännt någon som helst oro inför förlossningen, men tidigare har det nog inte känns alls så verkligt som det börjar bli nu. Jag känner mig inte så stressad, mest fundersam och undrar lite hur tusan det hela ska gå till utan att det händer något. Jag antar att alla har samma rädsla som jag, att tänk om något händer. Jag försöker tänka att jag inte ska oroa mig för än om något faktiskt händer, men det är väl näst intill omöjlig va? 
 
Jag känner mig inte helt galet rädd, utan mer bara lite orolig och ängslig över vad som komma skall...
 
 
 
Älskade unge!
 
 



Ett par veckor senare
Publicerat den

Jag lever, men börjar känna mig tung och trött. Vi är inne på sluttampen nu så det är bara att kämpa på! För ett par veckor sedan fick min fina vän sin son, ett par veckor tidigt men så fin! Längtar efter att få träffa dem nu så jag får bebisgosa lite! 
 
I övrigt har det väl inte hänt jättemycket sedan sist jag hörde av mig här inne. Min vikarie på jobbet har börjat och jag tycker det är jätteskönt att hon kommit igång och att det också går så bra som det gör! Snart är det dags för mig att lägga jobbet bakom mig ett tag. Det är dock mycket att göra i samband med detta så tiden bara springer iväg. 
 
Efter jobbet imorgon ska vi på föräldraträffar på förlossningen, det kan ju bli lite spännande faktiskt! 




v. 31
Publicerat den

Seg uppdatering, jag vet. Det är mycket nu men jag hoppas jag både får och tar mig mer tid till bloggen snart. Det är väl mest orken som börjar sina nu. En liten förkylning gör mig ännu mer utmattad, men nu ska jag försöka njuta av tiden som är kvar. 9 veckor som jag tror både jag och blivande pappa vill ska gå lite fortare än vanligt. Men vi försöker njuta av tiden som är kvar också förstås! Jag har kollat tillbaka på lite bilder från början av hela den här resan och skrattar lite åt hur stor och tung jag tyckte att jag var i somras till exempel. Magen syns ju knappt jämfört med nu och jag hade som tur var inga egentliga besvär under hela semestern, vilket var jätteskönt! 
 
Ommålningen av lillrummet är klart och det känns så skönt! Nu återstår småfix som jag kan göra när som helst egentligen. Tanken är ju inte att hon ska sova där inne från början ändå, så det behöver knappast vara helt klart tills hon kommer. Jag ska försöka fokusera på vad som måste göras i resten av huset så länge, istället. Vi har gjort en liten lista på saker vi vill hinna med innan förlossningen och det börjar bli en del. Det är väl bara att sätta igång...
 
Ser fram emot att bli lite nättare igen också :)