Vi tar det en gång till...
Publicerat den

Jag funderade här om dagen om vad som verkligen motiverar mig till att röra på mig och vilja träna, förutom rastlöshet. För det första tänker jag ofta att lite träning är bättre än ingen träning alls. Jag är inte någon hulk som går till gymmet varje dag och kör slut på mig själv. Även jag gillar flumpass där man kan skvallra och skratta med goda vänner, även om jag faktiskt gör bäst ifrån mig när jag är ensam. Jag bestämde mig för att lista upp mina typer av motivation. Var beredda på att läsa, kanske bli förskräckta och överraskade, men det här är vad som motiverar mig:
 
1. Svulldagar. Ibland kan jag gå totalt bananas och svulla som en riktig gris, oftast på söndagarna när man kan inte har så mycket för sig. Jag äter tills det inte är gott längre eller tills jag blir äcklad. Dessa dagar får mig alltid att vilja göra mig av med allt äckel och svettas en hel del, dagen efter. På så sätt är de här dagarna en stor motivation. Utan dem, hade jag kanske inte orkat bry mig om gymmet. Det handlar om vad jag gjort mot min kropp, som nu måste jobba med alla äckliga konstgjorda ämnen osv som finns i det jag stoppar i mig (så som chips osv). Jag hatar tanken på att kroppen mår dåligt på insidan. Och trots detta, skulle jag inte ge upp dessa dagar för allt i världen ; ) 
 
2. Resultat. Utan framgång och resultat hade jag inte orkat bry mig så mycket. Visst tar vissa mål jag har lång tid att uppnå, men å andra sidan är jag väl medveten om att saker och ting tar sin tid och att man inte kan se resultat över en natt.
 
3. Komplimanger. När någon uttrycker positiva saker om hur jag tränar, ser ut, klarar av saker och ger mig komplimanger så går jag som på små moln. Det är en bekräftelse på att jag sköter saker på rätt sätt, inte bara träningen utan överlag. Ett exempel är när min mamma uttrycker hur bra jag klarar mig här i livet trots vissa svårigheter i ungdomsåren. Det får mig att känna mig som en superwoman som bara körde på, gjorde det som krävdes av mig och fått göra det allra mesta ensam utan någon hjälp. Det gör mig stolt över mig själv! 
 
4. Ilska och irritation. Aldrig springer jag så fort som när jag är arg, frustrerad eller irriterad. Helt klart det bästa sättet att göra sig av med aggressioner. Även mycket bra medicin mot bristande motivation! Kanske soffan känns tröstande efter en tuff dag, men löpbandet eller spåret läker alla sår ; ) 
 
5. Klagomål och omotiverade människor. Jag kan väl bara vara tacksam för de personer som klagar och som inte orkar eller är motiverade nog, för de får mig motiverad som bara den. Jag klagar självklart också, men när andra gör det till mig blir jag motiverad till att inte klaga, ta mig i kragen och svettas en stund! Jag känner liksom en sån där (kanske lite hemsk?) så-där-vill-inte-jag-bli-känsla, och börjar direkt jobba mot det. Känner man sig lite för stor och vill göra förändringar, så kan inte jag göra något åt saken utan man måste börja med sig själv. Det räcker inte med att uttrycka vad man inte gillar med sig själv, till någon annan. 
 
6. Svett. Ju mer jag svettas, desto mer peppad blir jag på att fortsätta. Ett pass utan svett är inget pass. Känner jag mig snygg när jag går hem så har jag inte tagit i ordentligt. Helst av allt ska det rinna över ryggen så det blir en riktig äckligt-känsla över hela mig, haha! Motivation så det skriker om det! 
 
 



Vägra näthat
Publicerat den

Är som vanligt, imponerad och inspireras av Sanna som både skrivit ett fint inlägg om nätkärlek, och nu blivit väldigt motiverad med sin träning. Och jag kan bara hålla med om nätkärleken, skicka vidare och ge en kram till alla tjejer som jag pratat så mycket med genom bloggvärlden. Jag har inte fått kännna på speciellt mycket näthat, förutom någon enstaka elak kommentar. Det har aldrig varit något som jag har funderat så mycket kring, när man vet vem personen är så känns det kanske lättare att bara få det ur skallen och inte bry sig över huvudtaget. Jag vet att många av de som får elaka kommentarer på sina bloggar så handlar det ofta om att de tjejerna är feta, fula och äckliga osv. Nu sätter vi stopp för detta, vi är oss själva, snygga och fräscha, skulle jag vilja säga! Det är våra bloggar, om våra liv, vi skriver om vad vi vill och lägger upp bilder på vad vi vill. Vill jag posera i sportbh, jeans och raggsockar för jag tyckte jag såg vältränad ut i just det ögonblicket (ser inte ut så här för fem öre HAHA) så gör jag det! Who fucking cares? 
 
Tack för super inspiration, motivation och en sorts vänskap som jag hoppas håller i sig; Anna & Sanna
 



Ta vara på tiden
Publicerat den

Jag är egentligen helt slut, egentligen kanske bara övertrött. Jag sover för länge varje natt vilket resulterar i svidande ögon och en matt Elin varje dag. Jag tycker det är ganska tråkigt att vara ledig lite för mycket sådär mitt i veckan när alla andra jobbar. Jag skulle bli tokig om jag vore helt sysslolös! Idag har jag inte haft något att göra förutom en snabb lunch med mamma. Lägenheten är städad, disken diskad och tvätten är tvättad. Så jag tänker bli mig själv igen och slå ihjäl ett par svettiga timmar på gymmet. Jag tycker att jag är i ganska bra form just nu, jag har inget jag egentligen vill förbättra, förutom min kondition. Men jag kör på och vill gärna ha den hemska träningsvärken jag fick från förra måndagens pass!