Jag vet inte om ni är lika inbitna fans som jag, men om ni följer Solsidan så kan ni känna igen det här ämnet från förra veckans avsnitt. Det har blivit en stor diskussion på nätet, i tidningar osv om vad man får posta på Facebook och Instagram eller ej. Jag tror det var Aftonbladet som tagit reda på att det vi absolut inte tål, i Sverige såklart, är när folk skriver om sina perfekta liv, hur bra de har det och att de inte skulle vilja ändra på något för allt i världen. På Instagram får man inte lägga upp bilder på mat, sig själv eller sina fötter när man sitter på en strand. Vad får man egentligen posta på nätet? Hur avundsjuka kan vi vara egentligen? Jag har själv svårt för många saker men jag skulle aldrig få för mig att bli sur när någon är lycklig. Det är väl då man blir glad för någon annans skull? En vän skrev idag "jag kommer aldrig att bli nöjd" som en status på Facebook. Det vill jag faktiskt inte läsa. Det är något jag tröttnar på. Nu var det en person som inte brukar skriva andra liknande saker på Facebook, så jag bryr mig inte så mycket. Men det finns folk som har Facebook som en dagbok, någon slags klagomur där de skriver om precis allt dåligt. Folk häver ur sig "vilka jävla idioter det är som inte kan köra bil som gjort att det hänt en olycka på E4an påväg hem från jobbet, så att vi nu måste sitta i en kö. KÖ?! Hur kan folk vara så jävla dumma?", när de inte har en aning om vad som ligger bakom en sån olycka och att folk faktiskt kan ha råkat jävlig illa ut. Kanske tar jag illa upp just för att jag själv orsakade en jävligt lång kö för 2 år sedan. Men jag kan banne mig köra bil för det. Skriver du att du ska avrätta folk genom ett nackskott när någon har gjort något kriminellt, så har du bannemig gjort bort dig en gång för mycket. För dig som inte förstod så blir du själv kriminell när du avrättar någon ; ) 

 

Nej, jag vill läsa om era härliga liv, era livs resor och goda middagar. Självklart får alla posta precis vad de vill på Facebook, men dessa pessimister försvinner från min vänner-lista. Missförstå mig rätt nu också, jag är själv ofta en hemsk pessimist, men häver inte ur mig vad som helst. Ser jag en olycka på motorvägen funderar jag på hur det gått för alla inblandade, inte att jag måste posta på Facebook vilka puckon som kör ihjäl varandra istället för att rulla hem så vi kan komma vidare. Och jag fullkomligt älskar bilder på god mat och fötter på stränder, på Instagram. Fortsätt så!