Brev till mitt 15-åriga jag
Publicerat den

Kära 15-åriga Elin,
 
Jag vill och måste lugna dig med att säga att allt kommer förändras. Det kommer kännas skrämmande och helt omöjligt, men du kommer banne mig må fantastiskt om 10 år. Som 17-åring kommer du träffa ditt livs kärlek, om än med en lite tuff start, så är det honom du bland annat kommer flytta ihop med, resa tillsammans med och få en underbar dotter med.
 
Just nu kan det mesta kännas tufft, du vet inte vad som händer runt omkring dig och har ingen aning om vad du ska göra när du slutar gymnasiet. Ändå är det nu du tvingas välja en väg. Jag tröstar dig med att förklara att du kommer välja rätt och även om det känns som du, på bara en dag, slungats in i ett helt annat liv så kommer det bli ett fantastiskt liv i framtiden. Jag vill säga till dig att inte vara rädd, men det vet jag att du är. Du är så förbannat jäkla skiträdd att du inte vet varken ut eller in. Du ska veta att det går över och att du kommer finna ro. 
 
Bli inte för kaxig nu, det är nog först som 20 åring du kommer börja känna dig tryggare och inte leva med oro i bröstet. Du är ingen orolig person som vuxen men som tonårig är du en grubblare. Även det går över. Tänk inte så mycket, utan bara njut och gör det du vill göra. 
 
Om 9 år står du där, som nybliven mamma med uppgift att uppfostra ett litet barn. Än en gång är du superskraj men trivs bra i rollen som mamma. Du står helt plötsligt inför ett stort, stort frågetecken och det kommer förmodligen aldrig suddas ut. Du vet egentligen ingenting utan går mest på magkänsla. Och eftersom det inte finns något facit, så har jag på känn att det är den där magkänslan du kommer få lita på unden resten av ditt liv som förälder. 
 
 
 Summan av kardemumman - andas. Du mår så otroligt bra i framtiden...
 
 
 
 



När hjärtat smälter
Publicerat den

Jag gör allt för min dotter. Minst sagt. Jag kan inte beskriva känslan när hon ler och skickar iväg ett ordentligt skratt åt mig. Det är som om hjärtat inte räcker till. Jag får ofta tårar i ögonen när vi busar. Jag vill att tiden ska stå stilla samtidigt som jag inte kan vänta på att se henne växa upp. Helt plötsligt skulle jag kunna tänka mig att skriva en bok till henne eller om alla mina känslor för henne. Kanske vore det härligt att läsa om 30 år. Eller bara en töntig tanke. Men en bok med mina känslor, rädslor och glädje blandat med insikter och kärlek. Vi får se hur det blir med den saken, men på senare dagar har jag börjat fundera på saker jag vill hinna med att göra i livet (som att lära mig spela piano). Kanske vore en bok till min dotter en härlig present att ge henne när hon är vuxen nog att uppskatta den. Haha det kom jag på i detta nu. Kanske för att det vore helgalet att peppra min blogg med bara en massa kärlek till min dotter. Det är ju henne jag vill ge allt. 



Ungefär en gång om dagen säger jag till mig själv "tänk att jag har fött barn och att min dotter på riktigt är en del av mig själv". Jag måste liksom tänka tillbaka på förlossningen för att ens kunna förstå att jag har fött barn och att det verkligen har hänt. För mig är det så ofattbart att jag (jag!?) har klarat en sådan sak att jag nästan blir stolt över mig själv. Jag blir stolt över alla mammor! Herregud vilken power vi har. Ja, det är liksom nästan som när man inte kan sova och man börjar tänka på universum. Ungefär lika coolt är det att tänka på att man faktiskt klarat av att göra och föda ett barn. Nu blir jag så där tårögd igen. 

Haha märker ni vad blödig jag blivit sedan jag blev mamma? Tårögd för minsta lilla samtidigt som jag reflekterar över saker att göra innan jag dör. 


Ni får ursäkta mitt sätt att skriva just nu. Stressad innan bebis vaknar blandat med amningshjärna, det blir liksom inte samma resultat som förr. 



Perfekt för att komma i form och rasta bebis
Publicerat den

Alltså vädret är ju helt fantastiskt! Man blir liksom en helt ny människa för att solen skiner igen. Tyvärr så har jag mycket jobb att göra, så någon lång promenad som önskat hinns inte med trots att viljan finns. En kortis för att rasta och natta bebisen fick det bli och nu inväntar jag en kollega så vi kan få lite arbete gjort. Vi sitter hemma hos mig idag för att kunna fokusera lite bättre och slippa allt spring på kontoret. 
 
 
Mycket skönt med frisk luft och lite sol iallafall så slipper jag må dåligt över att sitta framför datorn resten av dagen. Har vi tur så har jag sövt Stinsen (Stina) tillräckligt väl nu för att hinna få klart en hel del jobb. Det är ju toppen att kunna jobba lite då och då för att dryga ut föräldraledigheten lite, men det är så drygt när en sak ligger och man aldrig får det klart och gjort pga saker inte klickar. I mitt fall så är det nytt program som ställer till det för mig. Så den här veckan blev inte fullt så mycket härligt mammaledighetsmys som jag trodde, utan mestadels jobb. 
 
 
Något jag dock verkligen ser fram emot är alla hjärtans dag så min kärlek lovat mig finfin mat (jag gillar mat, mycket!) och nu är det bannemig inte långt kvar! 
Sa jag att vi skaffade en soffa till kontoret också? Det fattas lite kuddar och plädar, en matta kanske och något snyggare blommor (haha mina små granar från i julas börjar se ynkliga ut). 


Tidigare inl‰gg Nyare inl‰gg