Total lycka. För en timme sen lyfte tyngden av berg från mina axlar. Helt plötsligt känns livet som mitt igen. Imorse skrev jag ett matteprov, som jag verkligen får hoppas att jag klarar. Det orkar jag inte tänka så mycket på,  men det är iallafall gjort. Och för en timme sen fick jag ett jobb, typ ett drömjobb. Jag fick jobbet! Det kommer ligga knappt en kilometer från där vi bor, jag får jobba med det jag vill, jag får utbilda mig, jag får frihet. Att känna att man får frihet i ett jobb, då är det ett bra jobb! Jag kan inte vänta till den 5 augusti! Nu var jag kanske inte arbetslös så länge, men det här gör mig till människa igen. Slut på oro, börja tänka på allt vi höll på att tänka på! Till råga på allt är det svärmors födelsedag idag, så vi ska åka dit och ge henne stora grattiskramar om ett tag. Imorgon fyller min underbara mamma år också, herregud vilken vecka. Nu har jag haft ett bakslag, nu tar jag mig framåt igen. Lika bra att ni flyttar på er, för här kommer jag i en rasande fart! 

 

Igår tränade jag stenhårt i värmen, jag lyckades till och med få kramp i magmusklerna och kunde bara ligga och titta på medan dem blev stenhårda och som en klump mitt på magen. Jag låg och tänkte att snart måste jag skrika på hjälp för det gjorde så sjukligt ont och det slutade inte utan dem bara drog ihop sig hårdare och hårdare. Jag kunde inte böja på kroppen eller sträcka ut den för då kändes det som musklerna skulle sprängas. Det var som när man får sendrag i tårna, de brukar bara dras ihop mer och mer, tänk er samma fast i hela magen. Haha det var det sjukaste jag varit med om! 

Precis som i måndags så tog jag mig en 13 km runda i torsdags. Efter ett nervöst samtal behövde jag samla tankarna. Få ur nervositeten ur kroppen. Jo, angående förra inlägget så har jag varit på en intervju i tisdags och jag är lite på helspänn och inväntar svar. Jag kommer få vänta till på tisdag. Det här är en jättechans för mig så därför är jag lite extra spänd. Ett jobb jag både verkligen behöver och vill ha, det är super! Jag återkommer som sagt när jag vet mer. Tillbaka till den där motionsrundan då. Jag inser att jag har kommit på ett super upplägg just för konditionen. Jag tycker det kan bli lite långtråkigt att cykla 2 mil eller springa hur långt som helst. Därför passar det mig perfekt att ta cykeln till motionspåret, springa 5 kilometer och sen cykla hem igen. Det blir som sagt en bra bit och det känns jätteskönt efteråt. Det är mest mulet ute idag och jag tänkte inte göra något speciellt, ta en dusch och måla naglarna kanske. Vi hörs! 

 

Sådär. All stress gav sig uttryck i sprängande huvudvärk. Det har varit en tuff vecka, som förhoppningsvis har vänt sig nu. Jag återkommer när jag har tydligare besked. Jag behövde röra på mig igår, så jag cyklade 8 kilometer och tog en snabbpromenad på 5. Efter 13 kilometer kändes benen ganska möra och det var tufft att sitta i bilköer imorse, det är inte direkt heaven att behöva trycka ner kopplingen hela tiden när man har träningsvärk. Antagligen blir det en lugn kväll efter den här stressiga dagen. Jag känner bara att jag måste andas ut, inte anstränga mig eller ta i för hårt. Allt gick så fort och jag har så mycket som ska göras. Just nu är allt som en stor våg, ena sekunden går allt uppåt, sen neråt, sen uppåt igen. Jag tror jag är där uppe just nu, men jag vågar inte säga något till 100%. Helt plötsligt blev allt lite för bra för att vara sant, så jag avvaktar lite.

 

Pusta ut. 

 

 Här kommer senaste tiden från min Instagram:

Det har varit en lugn och skön vecka för mig. Ett enstaka pass på gymmet som dock resulterade i bra med träningsvärk. Alltså känner jag mig nöjd med det. Utöver det passet har jag gått två ordentliga långpromenader och efter gårdagens 9,51 km långa promenad fick jag träningsvärk i både rumpa och rygg (!?). Jag har kommit underfund med att man kan lägga till sina vänner på runkeeper och på så vis "tävla" om vem som använt appen flest gånger per månad. Det är faktiskt ganska kul, och peppande om man har stark tävlingsinstinkt och måste ligga först hela tiden! Idag är jag helt slut tack vare en magknipsattack inatt runt 1 tiden så det blev inte så mycket sömn som jag behövde, därför gör jag inte många knop idag utan trycker i mig en del onyttigheter och satsar på en långpromenad imorgon igen. Nu har jag iallafall börjat röra mig utomhus igen efter vinterns alla springturer på det hemska löpbandet. Det är helt underbart att komma ut i naturen och inte frysa, vilket jag ofta gör, jag hatar kyla! Det är dags att damma av cykeln snart och börja cykla till gymmet igen. Herregud, sommaren är snart här. Pang, säger det bara så är den här med buller och bång. Jag har mycket att se fram emot, jag ska ha en fantastisk sommar med min fantastiska man och vänner. Jag står beredd på startlinjen, det går undan, men nu kör vi! 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle vilja beskriva Tuva Malmo som ett blont energiknippe från Gävle med känsla för stil och kreativitet. Du är inte bara en jädrans löpare med killer legs, utan också en tjej med modeintresse och kanske också mat? Jag blir i alla fall alltid hungrig utav dina grymma matbilder! Men för de av mina läsare som inte hittat till din blogg än, hur skulle du själv beskriva dig och din blogg? 
- Jag skulle säga att jag är en tjej som trivs med sig själv men som ändå försöker hitta sin egen väg här i livet. I min blogg får man väldigt mycket vardag där frukost, träning och mode blandas huller om buller. Jag älskar kvalitet när det gäller bilder och har ett stort intresse för foto, som jag i framtiden gärna vill växa inom. Tre saker som är typiskt mig? Randigt, pannkaka och frukost i sängen. 

Jag som läser din blogg dagligen är mycket tacksam för att du delar med dig av så mycket varje dag!
Men varför valde du att börja blogga? 
- Jag började blogga 2006, bara av den enkla anledningen att jag ville skriva om min vardag på ett "eget ställe". Bloggen har alltid varit en stor del av mitt liv och det är ett sätt att utveckla intresset för både foto och kläder. Jag älskar att sprida inspiration och känner att bloggandet är en sorts motivation för att våga utmana sin stil.

 

Hur kommer det sig att du är så intresserad av träning och löpning? Faller det sig naturligt för dig med mycket motion eller började du av någon särskild anledning?
-Träning och speciellt löpning har alltid funnits i mitt liv. Började springa terränglöpning redan som fyraårig och sedan dess har det liksom kommit naturligt för mig. Idag tävlar jag inte, utan jag springer endast för min egen skull. Löpning är min terapi samtidigt som det är en otroligt enkel träningsform som håller igång hela kroppen. Dessutom gillar jag att svettas och flåsa när jag tränar, och då är ju löpning det perfekta alternativet!

 

Jag har sett att dina löparpass kan vara en stund och du springer ofta över 1 mil. Har du några tips till oss som kanske springer mycket men som inte riktigt kommer över den där tröskeln som kan vara vid en speciell kilometer? Min tröskel är vid 5 kilometer, sen brukar jag sällan fortsätta. 
- Jag skulle säga att man i sådana fall kan löpa den sträcka man orkar, för att sedan förlänga rundan med snabb power walk och bara hoppa runt lite. Sedan kan man utöka till att blanda pw med joggning och sedan har man gjort någon extra kilometer utan att det ska vara dödsjobbigt. Ett annat tips är att man tar några små omvägar när man väl är ute, tex spring backen en gång till, ta ett extra varv runt kvarteret, jogga runt parken istället för igenom den, och på så sätt kan man samla på sig några extra hundra meter utan att man riktigt tänkt på det.

 

Tränar du något annat än löpning? Och har du någon grym och ovanlig övning av något slag som du kan dela med dig utav? 
- Ja, jag gymmar 2-3 gånger i veckan utöver löpningen. Jag gillar som sagt att få upp pulsen när jag tränar så jag kör alltid mina övningar i superset, det innebär att man kör två övningar i hop innan man vilar, och det kan göra tiden på gymmet väldigt svettigt! Jag brukar tex köra Axelpress och sedan direkt armhävningar, då spar man tid samtidigt som hjärtat får jobba lite extra. Min favoritövning är nog fällkniven, den tränar magen och axlarna (om man håller en vikt i händerna) och kräver lite teknik. Det är en rolig övning som ändå tar ordentligt!

 

Sist men inte minst, har du något tips på mellanmål eller snacks som är bra i samband med, före eller efter, träning? Du verkar så duktig på det här med att kombinera olika sorters mat! Det ser faktiskt alltid gott ut!
- Jag kör sällan före/efter snacks nu förtiden. Äter en ordentlig frukost, tränar tre timmar senare och sedan blir det lunch direkt efteråt. Men vill jag ha lite snabb energi rent allmänt så tar jag gärna följande: 
- Kvarg med hallon, banan och kanel. 
- En riskaka med skinka och paprika
- Ett glas mjölk och en halv banan

Vi alla är olika, men jag planerar hellre min träning så jag äter riktig mat direkt efteråt istället för att äta mellis och sedan middag. Men om man inte kan anpassa sin träning så rekommenderar jag att man tar ett ägg, en macka eller en frukt efteråt för att inte bryta ner kroppen helt och hållet innan det är dags för middag. Huvudsaken är att du får i dig något snabbt så du kan påbörja din återhämtning.

 

 Klicka på bilden för att komma till Tuvas blogg

Jag är en sån person som snabbt nöter ut de låtar jag gillar för stunden och sen bara tröttnar tvärt. Därför jag har nu börjat lyssna på något som jag verkligen gillar och faktiskt ibland skrattar med i, när jag tränar. Jag lyssnar på Podcaster med Filip och Fredrik just nu och det är så kul! Ibland fattar jag inte ens vad dem snackar om eller hur dem kommer in på ämnet men det är galet kul att lyssna på iallafall. Och det spelar ingen roll om jag gymmar eller springer, oavsett är det ett skönt alternativ till att lyssna på musik hela tiden. Det finns oändligt mycket olika podcaster att lyssna på så det är bara att välja och vraka efter smak, men tro mig, Filip och Fredrik förlänger livet (för att man skrattar, alltså). 

 

Om ett tag kommer jag börja med ett nytt inslag här på bloggen. Nämligen intervjuer med personer som jag inspireras av och som jag tror kan inspirera er också! Självklart får ni gärna tipsa mig om ni har någon person som ni tror jag skulle inspireras utav också. Det behöver inte vara någon superperson utan jag intervjuar gärna helt vanliga människor också men fokus kommer ligga på just hälsa och motivation. Jag sparkar igång detta med en intervju med Tuva Malmo som kommer upp i dagarna. Kika gärna in hennes blogg så länge så vet ni lite vem det är när hon sedan dyker upp här i ett inlägg.

 

 

Jag vet att jag har ett tidigare inlägg om att man är på gymmet för att svettas och inte ska skämmas för lite svett! Men idag fick jag banne mig gå hem med svansen mellan benen efter jag cyklat ganska hårt i två mil. Jag tänkte under passets gång att fasiken vad bra det går, jag svettades dock inte speciellt mycket som jag brukar. När jag sen gick in i omklädningsrummet så förstod jag direkt var all svett tagit vägen. Jag kunde knappt hålla mig för skratt och fick dra ner linnet ordentligt på hemvägen. Nåja, jag kunde iallafall konstatera att jag jobbat hårt under passets gång och fick vara nöjd med den första träningen på länge. 

 

 

Ge det lite tid, så har jag snart mitt drömboende, mitt, vårt helt egna hus. Det här är galet, men det känns så bra och så rätt. Ett projekt som kommer kräva blod, svett och tårar men det tror jag banne mig kan vara värt det! Om inte annat har vi nu en förjävla fin tältplats! Jag.kan.inte.vänta! Det är bara att börja rita. 

 

 

Någon timme efter ett besök hos kiropraktorn är jag istället öm tack vare alla justeringar, men jag är glad att det äntligen är gjort. Jag trodde jag skulle börja gråta när jag förklarade var det gjorde ont osv. Det var också, kanske konstigt nog, skönt att höra att det är ovanligt mycket att justera på mig och att det inte är konstigt att jag har ont. Jag tänker ofta att jag kanske bara är klen och känner efter för mycket. Men när till och med kiropraktorn blir förvånad över att jag är så liten med så många problemområden i ryggen så känns det lite mer ok att klaga över smärtan. Nu ligger jag på soffan, helt slut på energi. Posten kom precis och jag jublade av lycka. Mitt paket från Fashionjunkys kom precis, jag blev sjukt förvånad över att det gick så fort! Vill ge de tjejerna mycket cred för sitt jobb! Nu är jag mer än redo för sommar! 

 

Jag blir så förvånad när jag ser att ni är så många som fortfarande kikar in här trots att det ekar tomt. Det är verkligen jättesvårt att inspirera andra när man själv mest ligger hemma på soffan i vad som känns som brinnande plågor. Missförstå mig rätt, jag har ont, jag är inte döende. Jag ville ha tillbaka träningsbloggen mycket för min egen skull. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag. Jag har någon slags förkylning som gömmer sig i kroppen på mig utan att egentligen riktigt slå ut ordentligt. Det plus den brännande känslan i min rygg gör mig nästan sjuk. Jag ser fram emot ett besök hos kiropraktorn idag, sen hoppas jag på snabb återhämtning för att kunna börja med allt detta igen. Jag har mycket i huvudet just nu, jag vet faktiskt precis hur jag vill spendera min framtid. Nu handlar det mest om att ta steget. Det här kan bli det tuffaste jag gör i mitt liv, eller det jobbigaste. Det kan gå åt precis vilket håll som helst, vinna eller försvinna. När jag, eller vi, tagit ett beslut, kan jag berätta mer. 

 

Nu ska jag åka och bli människa igen. Sen börjar livet. 

 

Bild/ 17something (?) åriga jag, tagen av mig själv.  

 

En person, jag har fått ta farväl utav för 1,5 år sedan, skulle vara till så sjukligt stor hjälp för mig där jag befinner mig i livet idag. Att man aldrig vänjer sig vid att en person för alltid är borta skrämmer mig. Min bästa vän och en stor, stor del av hela min barndom, jag saknar dig så det svider i hjärta och själ.   

 

Det här kan vara bland det sjukaste jag hört. Hur kan folk bli generade av att svettas på ett gym? Det är ju på gymmet du har all frihet i världen att svettas, har en ursäkt att se ut som pesten själv eftersom du kämpar! Vad gör man där om man är där för att slappa? Skitsamma jag tycker folk får göra precis som de vill, alla mina pass är inte heller alltid de svettigaste, men jag skäms banne mig inte för att svettas och se ut som hejkomochhjälp mig efter ett hårt pass. Om jag inte svettas känns det snarare som om jag inte kommer någon vart. Då har jag tagit mig dit i onödan. Visst, folk tittar, men det känns mer generat att inte göra ett skvatt på gymmet och, som jag gjorde igår, gå hem efter 15 minuter, för min kropp inte orkade göra någonting överhuvudtaget! Då kan jag faktiskt ärligt säga att jag tyckte det kändes jobbigt att gå hem när folk precis sett mig komma in. Det brukar iofs alltid vara samma människor när jag är där som jag vet inte bryr sig nämnvärt. Men det är själva grejen, på ett gym "skäms" jag mer över att inte göra någonting än att svettas, om man nu ens kan kalla det att skämmas. Jag tycker mest att det är barnfasoner när det handlar om en sån självklart sak som att svettas på ett gym. 

 

Om det är någon som fortfarande läser den här bloggen (ni var så himla många förut så då hade detta varit roligare) så kan ni väl skicka in era svettiga svettbilder till mig (lillage2@hotmail.se) så ska jag lägga upp dem och länka er för ert otroliga mod ; )