När hjärtat smälter
Publicerat den 17/02 2015, kl. 19.12

Jag gör allt för min dotter. Minst sagt. Jag kan inte beskriva känslan när hon ler och skickar iväg ett ordentligt skratt åt mig. Det är som om hjärtat inte räcker till. Jag får ofta tårar i ögonen när vi busar. Jag vill att tiden ska stå stilla samtidigt som jag inte kan vänta på att se henne växa upp. Helt plötsligt skulle jag kunna tänka mig att skriva en bok till henne eller om alla mina känslor för henne. Kanske vore det härligt att läsa om 30 år. Eller bara en töntig tanke. Men en bok med mina känslor, rädslor och glädje blandat med insikter och kärlek. Vi får se hur det blir med den saken, men på senare dagar har jag börjat fundera på saker jag vill hinna med att göra i livet (som att lära mig spela piano). Kanske vore en bok till min dotter en härlig present att ge henne när hon är vuxen nog att uppskatta den. Haha det kom jag på i detta nu. Kanske för att det vore helgalet att peppra min blogg med bara en massa kärlek till min dotter. Det är ju henne jag vill ge allt. 

Ungefär en gång om dagen säger jag till mig själv "tänk att jag har fött barn och att min dotter på riktigt är en del av mig själv". Jag måste liksom tänka tillbaka på förlossningen för att ens kunna förstå att jag har fött barn och att det verkligen har hänt. För mig är det så ofattbart att jag (jag!?) har klarat en sådan sak att jag nästan blir stolt över mig själv. Jag blir stolt över alla mammor! Herregud vilken power vi har. Ja, det är liksom nästan som när man inte kan sova och man börjar tänka på universum. Ungefär lika coolt är det att tänka på att man faktiskt klarat av att göra och föda ett barn. Nu blir jag så där tårögd igen. 

Haha märker ni vad blödig jag blivit sedan jag blev mamma? Tårögd för minsta lilla samtidigt som jag reflekterar över saker att göra innan jag dör. 

Ni får ursäkta mitt sätt att skriva just nu. Stressad innan bebis vaknar blandat med amningshjärna, det blir liksom inte samma resultat som förr. 

Åh jag kan så förstå dina känslor! Och det fastän vår dotter inte är född ännu. Men en sådan längtan efter bebis i magen, varje dag, hela tiden!

Åh min fina söta dotter, och mitt underverk till barnbarn. SKRIV! Du kan! Älskar er båda!!!

Men så fin bilden på Stina blev. Har inte tittat i min kamera än. Hon är för underbar, det lilla underverket :)
Det är verkligen stort att bli mamma, helt fantastiskt, det håller jag med om även om det nu är länge sedan mina barn föddes men deras resor i livet följer jag varje dag :) Och att nu ha fått ett litet barnbarn är så härligt, livets efterrätt som det brukar heta :) Kram till er alla

Åh va underbart skrivit! kunde varit jag som skrev. men det blir "bättre" med alla dessa känslor som sitter utanpå. Jag gråter inte för allt längre.. men när hon tittar på mig och ler så ryser jag längst hela ryggen! det kommer jag nog alltid göra :)
Fy van va grymma vi är!! som har pressat ut en bebis!!! inte klokt