En viktig del av vår jultradition handlar om att värna om varandra och uppskatta vad man har. Julen handlar mer om att ge än att ta, att äta gott och umgås. För mig är julen förknippad med ledighet, avslappning, inga måsten och bara en extremt bekväm känsla av att vara nöjd. (I år har jag också insett att det år "Jul med Ernst" inte kommer att sändas på tv4, kommer det inte att kännas som en riktig jul). Jag förknippar julen med lugn och mys (Ernst!). Här och var ser jag annonser och artiklar som "Så undviker du julstressen". Visst är det en del som ska fixas, mat och julklappar, julkort och julpynt. Att visa kärlek och omtanke är en fin sak, en sak vi gör för att det behövs stunder då vi påminner varandra om hur viktigt det är med just omtanke. Är det då inte typiskt för oss svenskar att stressa till det hela, att göra något bra till något dåligt? Det är inte synd om oss som måste fira jul, det är synd om många, men kanske inte om oss som "julstressar"? Det vi kallar julstress, är bara en petitess, något vi gör mot oss själva. Jag älskar ju oss svenskar, men vi måste skärpa oss! Sluta stressa och ta vara på vad julen verkligen handlar om! Skänk en slant och kanske lite kläder, varva ner, njut av vänligheten de flesta bjuder på såhär års, ät gott, sitt framför brasan, kika på Kalle (eller Ernst!), pyssla, tänd massa ljus, baka lussekatter och pepparkakor för fulla muggar. Det finns oändligt mycket saker vi kan göra, där absolut ingen annan människa förväntar sig en massa saker av oss, trots att det är jul och många vill ha klappar, mat och husrum. Så här års är den tid på året då jag känner mig som mest älskad, och då jag har som mest kärlek att ge. Julen tillägnar jag hela min familj och gemenskapen jag känner varje jul är oslagbar. För ett antal år sedan kunde jag bara och endast tänka på julklappar och det var allt som gällde. Julafton var oändligt lång och mina föräldrar skulle alltid, alltid dra ut på julklappsöppningen. "Herregud förstår dem inte att det är klapparna julafton handlar om?! Vad ska vi annars göra?".

Kanske har jag blivit gammal (är förresten inte min besatthet av mysfarbrorn ett bevis?) eller mindre bortskämd, kanske både och. Men nu för tiden längtar jag bara efter gemenskapen och värmen som julen skänker. Förutom att många drabbas av det dem kallar för julstress, så skänker faktiskt julen oss också så otroligt mycket kärlek. Jag kommer aldrig sluta förundras över hur grym världen kan vara, men vid julen så inser man också hur vacker och kärleksfylld den är. En tid då vi måste skänka tankar och hjälp till de som behöver, medan vi uppskattar vad vi själva har.

Jag är 23 år gammal, och vet exakt vad jag värdesätter i livet. Har ni inte redan gjort det, så ta reda på det ni med!

Jag önskar alla människor en god jul och ett fantastiskt gott nytt år!