Det var ett tag sedan jag hade såhär mycket att göra egentligen. Det konstiga är att en känsla av fullständig ro ändå satt sig tillrätta i kroppen på mig. Det kan kanske beror på att jag lämnat en gammal lägenhet bakom mig, flyttat till mitt drömhus och ska ha barn i december. Det är en stor omställning, och än har paniken inte smugit sig på. Den kommer kanske när man minst anar det. Jag trivs bra både på jobb och hemma i vårt lilla hus. Semestern närmar sig och trots att vädret visat sig vara riktigt tråkigt i år så ser jag fram emot tid att pyssla och fixa i huset bland annat. De senaste månaderna ha varit tuffa, nästan med blåmärken på knäna efter allt hulkande över toalettstolen, men det ser ut att gå åt rätt håll och även om det ofta känns lite tufft så ser jag fram emot resten av graviditeten. Vi har känt de första rörelserna och är båda väldigt lyckliga just nu. Tanken på att man snart springer omkring med ett barn på armen känns något konstig, men ack så glada vi är. Det är bara att vänja sig vid vår livs största förändring.

 

Stora kramar från lyckliga jag.