...och det känns som att det är evigheter kvar. Ibland känns det som att man inte gör annat än att klaga på alla olika sorters kramper som gör sig mer och mer påtagliga, medan man samtidigt vill passa på och njuta. Det är liksom helt underbart att vara gravid, men inte helt utan kompromisser. Jag har ett 7-16 jobb framför en dator och sliter nästan av mig håret i frustration av smärtor, samtidigt känner jag verkligen med alla dem som har det så otroligt mycket värre i 9 månader. Jag tröstar mig med att det är så värt det och att den som väntar på något gott minsann aldrig väntar för länge, även om det känns som att man faktiskt alltid gör det. Vagnen står hemma, lådorna är fulla med kläder som vi fått, babynestet ligger och väntar och allt fylls sakta men säkert på. Jag har en vision om att snart påbörja målningen av barnrummet men vi får se hur det går för mig i dem planerna framöver.  

 

Jag älskar att känna alla små sparkar och att prata med vår efterlängtade tjej. Man är otålig samtidigt som man försöker njuta bäst man kan av tiden innan man blir småbarnsförälder. För första gången på mycket länge så längtar jag till december redan nu, i augusti.