Är min dotter. Helt plötsligt kan jag inte förstå hur jag kunnat leva utan henne. Hon är mitt allt, helt utan att överdriva. Vilken grej det är att få barn! Jag ser också att ni är nyfikna på hur det går eller hur mitt liv ser ut just nu, och ska jag vara ärlig så förstår jag inte var folk får tiden till att blogga eller liknande när man har småbarn. Och då är min dotter bara sex veckor gammal och sover för det mesta fortfarande. Jag hittar liksom inte tiden eftersom jag passar på att plocka och fixa eller vila lite själv när hon sover. 

 

För att uppdatera er lite då, så har jag återhämtat mig bra och försöker röra på mig en del (å herregud vad jag helt plötsligt uppskattar att kunna gå en promenad eller bara resa mig ur sängen normalt) för att komma i någorlunda form igen. Jag kände mig öm och lite mörbultad i kroppen i cirka en vecka efter förlossningen, och jag är så imponerad utav vad kroppen klarar av. Nu så här sex veckor senare så är jag extremt sugen på att börja träna igen, men tar det lugnt i början och hoppas på att man kanske lyckas till sommaren. Även om motivationen är på topp så kommer alltid Stina i första hand, så det får ta den tid det tar helt enkelt. 

 

Hur som helst, Stina föddes den 25e november kl 18:20 ungefär (har inte kollat journalen och var ganska hög på smärtstillande enligt min käre sambo så är inte 100% säker på just tiden) efter 12 timmar på förlossningen. Och allt har bara flytit på sedan dess. Det kändes genast ganska naturligt när hon väl var hos oss, även om man är fundersam över mycket. Dem är ju så små och känsliga när dem är helt nyfödda :) 

 

Så nu är jag helt plötsligt mammaledig och ska vara det i ett år. Jag ser otroligt mycket fram emot våren och sommaren nu när man ändå är hemma. Då ska här promeneras om något! 

 

Kram