Jag vet inte riktigt vad det är med mig, jag har en motivation som får mig att vilja springa ett par varv runt jorden. En motivation jag inte haft sedan i somras. En motivation som får mig att vilja gå av bussen och springa hem från Uppsala om kvällarna. Motivationen är det alltså inget fel på. Det är orken, tiden, kylan som biter sig ända in i benen och orsakar smärta och stelhet i rygg och nacke. Det är läskigt hur lite smärta kan få en människa totalt liv- och orkeslös i perioder. Jag har bestämt mig att trotsa min kropp och göra som jag själv vill. Som mitt huvud vill. Jag har kommit iväg ett par svängar till gymmet och varit ute och sprungit. Jag älskar den friska luften som November bjuder på, men kylan är... Om 45 dagar sitter jag på ett flygplan påväg mot en varm, smärtfri och fantastisk månad. Till dess ska jag vara igång igen, mitt gamla jag som tillbringar x antal timmar på gymmet varje vecka. Jag kan behöva er hjälp, ni motiverar mig alltid extra och håller mitt humör på topp. Tack för att ni finns!